Skolorna drar igång och den här gången börjar vi inte tillsammans. Vi möts inte i vår korridor vid sal 20. Vi tar oss inte igenom lektionerna med att sjunga de få raderna  Oh baby when you talk like that. Vi skrattar inte så tårarna sprutar när läraren säger: It´s up to yaou, på det där sättet. Vi sitter inte och lutar oss över varandras bord och pratar alldeles för högt så hela klassen hör våra innersta hemligheter. 

Innan tårarna börjar rinna så ska jag gå in på något helt annat: färgade nämligen mitt slitna, slingade hår idag. Trots att det är lite skiftningar så är jag nöjd. Det blev en alldeles lagom förändring. Något som, apropå förändringar, inte skaver lika mycket som de stora just nu...