Grubblerier och sånt

Det är söndag igen. Känner mig kluven inför veckan som kommer. Det nalkas ju ledighet och jag vill allra allra helst spendera det med just ledig tid... Men stannar jag hemma kommer det innebära jobb och andra åtaganden och just nu lockar det inte det minsta. Det gör mig trött och irriterad när jag tänker på det. Men jag borde kanske se det så att det innebär pengar som jag kan ha roligt för senare, eller att det är fint att bli tillfrågad om att göra saker.... 

Det är otroligt mycket som är bra i mitt liv just nu. Jag är så innerligt glad för det och jag vill att alla ska få känna så och vara lyckliga. 

Här är två bilder på Axel och mig när vi var ute på Torsö igår. Fokusen ligger egentligen bara på mig, haha, i min tusen gånger älskade Fjällräven jacka och mina favoritglasögon. Finaste Lisa tog bilderna.

Kram på er alla och hoppas ni känner vårglädjen florera inom er också.
 
 
 
 

Års summering

Julen har passerat, nyår har passerat, skolan närmar sig. Vad har jag gjort egentligen? I huvudet har jag summerat året som gått, känt att jag inte vill ha ett år som 2012 igen, för det var så omtumlande och höstterminen var intensiv och jobbig... Men tillslut kändes det bättre i skolan och med allting runtomkring och nu känner jag nog har hamnat rätt ändå. Året har varit händelserikt på många sätt, jag har blivit dubbelmoster och äntligen har min favoritfamilj flyttat hem och man kan krama om barnen nästan varje vecka, jag har träffat nya människor och börjat mitt nya liv. Vilka möjligheter jag har ändå, det har varit svårt att tänka så, men så är det faktiskt.. Nu, de två sista dagarna på mitt jullov, ska jag spendera på mitt favoritställe, min trygga oas här på jorden. Jag ska gå promenader vid vattnet, läsa boken jag hållt på med hela terminen och bara vara. Det är inte många framtidsdrömmar jag har, men en sak vet jag, och det är att jag ska bo vid havet i ett trähus med glasveranda en dag. För det är såhär jag trivs.
Hur konstigt det än låter känner jag mig redo för att ta mig an en ny termin på min fina skola, som oxå ligger så vackert vid vattnet ett par mil bort, där ska jag spela och sjunga för hjärtats lust dessa två och ett halvt år som återstår. 
Nu känner jag mig så sentimental och filosofisk, men nu ska det bli ändring i mitt liv. Dags att njuta. Massor av kramar. 




Tur att det finns

Jag hatar tystnaden här. Jag hatar att jag låter kameran samla damm. Att fotografera är ju fortfarande en av mina absoluta favoritsysselsättningar.
Lovet lider mot sitt slut. En hel vecka utan vare sig plugg till kommande prov eller sidor att läsa på var mycket behövligt. Tiden har kunnat läggas på annat viktigt. Fina vänner. Långa skogspromenader som för stunden sorterar tankarna men inte ändrar det man vill förändra. 
En helande kopp te är vad jag behöver nu, det blir nog den tusende koppen denna veckan, men det ger någon sorts terapi för själen. Mirakulöst nog. Kramar till er. 

 

Tankar i höstkylan

Jag älskar stunden på tåget. Både om morgnarna och eftermiddagarna. Stunden när jag stänger in mig i min bubbla. Antingen lyssnar jag på musik och blickar ut över landskapet där daggen fortfarande ligger kvar som moln över ängarna eller så läser jag. Det trivsamma sorlet runt omkring tillsammans med en bra bok, det är ljuvligt. Ensamheten är ibland mycket behaglig. Men ibland motsatsen.
Nu i eftermiddags tog jag en fika tillsammans med Anna och Emma. Pratet tog aldrig slut och jag ville inte att det skulle göra det heller. Det var så skönt att bara prata. Få ur sig det som man gått och tänkt på länge, prata om roliga och bra saker. Att de hade gratis kaffe nere på Ritz, dagen till ära (självaste konungen och Silvia besökte oss idag!!), gjorde det om möjligt ännu bättre. Efter att vi kramat varandra hejdå gick jag hem i kylan. Lyssnade på Walking Aimlessly, vilket är precis vad jag gör nuförtiden, går utan mål. Den låten satt ord på precis det jag kände just då. Musik är något fantastiskt alltså och fina vänner likaså.





And then, everything changed.

Skolorna drar igång och den här gången börjar vi inte tillsammans. Vi möts inte i vår korridor vid sal 20. Vi tar oss inte igenom lektionerna med att sjunga de få raderna  Oh baby when you talk like that. Vi skrattar inte så tårarna sprutar när läraren säger: It´s up to yaou, på det där sättet. Vi sitter inte och lutar oss över varandras bord och pratar alldeles för högt så hela klassen hör våra innersta hemligheter. 
Innan tårarna börjar rinna så ska jag gå in på något helt annat: färgade nämligen mitt slitna, slingade hår idag. Trots att det är lite skiftningar så är jag nöjd. Det blev en alldeles lagom förändring. Något som, apropå förändringar, inte skaver lika mycket som de stora just nu... 






Skrik och gap-bacillen i kroppen

Ångest över att dagarna går så snabbt. Ångest över att inte ha åstadkommit något vettigare än att gå promenad i kohagar (förövrigt otroligt fint ställe, ska ta med kameran nästa gång!) och kommit hem med en hund som luktar lika illa, handlat till "hajken" och fortsatt vänta på att sommaren ska komma hit. Ebba konstaterade att halva sommarlovet gått, det är mitten av Juli månad och hittills har jag haft en dag på stranden. EN. Hur ska det bli återstoden av tiden? Usch, blir deprimerad bara av att tänka på det. 
Idag fick Lisa vara på bild och boken jag började med idag, The fault in our stars. 


Ett stängt bibliotek

Hela årskurs nio fick plats i en liten mapp. Anteckningsböcker och stenciler av värde (enligt min åsikt viktiga saker, men som jag vet kommer ligga och samla damm med allt annat gammalt skolmaterial) hamnade där, redo för att kastas in i något mörkt förvaringsutrymme med hundratals andra, glömda skolsaker. 
Högstadiet lider mot sitt slut. Grundskolan lider mot sitt slut.
Imorgon har vi den sista måltiden, en fin avslutningsmiddag med långbord och alla andra nior.
Lite vemodigt känns det ändå.

Vårt kära bibliotek

Utan strumpor och skor

Barfota med rött nagellack. Slant lite med penseln så det blev lite färg på tårna också, men det gör inte så mycket, rött är fint.
Hunden blev befalld att ligga fint just där solen lyste så vackert. Det var idylliskt.
I idyllen satt jag och drömde, som jag brukar göra.



Belåtenhet

Igår avslutade jag min lilla franska-uppsats med frasen: C'etait ma vie, et je suis très contente.
Vilket betyder att det var mitt liv (man skulle skriva om skola, fritid, och sådant..) och att jag är väldigt nöjd.
Idag är en sådan dag. Det är lugnt, man har tid att reflektera över saker och ting, andas, slösa bort timmar framför en datorskärm eller i filmernas magiska värld, om man vill det. Härligt och jag är mer än nöjd.

En bild som Ebba tog för ungefär ett år sedan... Sommar, sommar, underbara, sköna sommar, kom!

Vackert. Vackert och ovackert.

Prestationsångesten är värre än någonsin. Tröttheten värre än någonsin. Skolan är värre än någonsin på många sätt och för att sammanfatta mina otroligt muntra meningar, ska jag säga att idag har varit en skitdag.
De små ljusen kom efter skolan, när jag möttes utav dessa fina rosor som jag fått utav min fina mormor och den långa promenaden längs vattnet.
Nu ska jag ta mig en bit mat i väntan på bättre tider. Tidigt sängående ska det minsann också bli ikväll!
Hoppas er dag varit bättre än min! Kram på er! ♥




Thoughts

Test.

bloglovin





RSS 2.0