Först när November är över kommer inspirationen tillbaka. Morgonen började med att Lisa och jag gick ner och förberedde frukost, värmde teet och kröp tillrätta i soffan. Så småningom blev klockan 08.45 och då börjar introt till Greveholm ljuda. Det introt som vi har hört varje jul, eftersom min syster och jag alltid tittar på julkalendrar hela hösten och allra helst just Greveholm och att det var samma höjde julkänslan enormt. När kvarten gått skulle Axel pojken ut och eftersom det visade sig vara fem grader kallt och glittrande frost över allting, byltade jag på mig ordentligt och hängde kameraväskan över axeln. Inspirationen är äntligen tillbaka och idag ska bli en bra dag har jag bestämt mig för, en mysig första December dag. Kramar!!

 

Idag har vi ännu en sovmorgon. Jag klagar inte, börjar inte förrän kvart i ett idag och har bara en lektion. Ikväll ska jag äntligen träffa mina teatervänner. Det var längesedan vi sågs alla nu. 

Nu är det så himla himla fint ute. Färgerna är så fantastiska och så fascinerad som jag jämt blir av naturen kan jag ibland under mina promenader bara stanna till och titta. Önska att jag hade kameran med mig. Här kommer lite bilder från en gång jag faktiskt hade både kamera och lillasyter med mig och Axel ute i skogen. 
Ha en fin dag 

Jag har haft en underbar helg. Igår fick jag äntligen träffa Ebba och efter mycket om och men tog jag sedan tåget i den mörka oktoberkvällen mot Malmö. Åh.Det har varit så bra. Enkelt och bäst. 

Vad otroligt skönt det kan vara att vara ute och gå. Höstluften rensar både tankarna och lungorna. Haha. Jag kan inte med ord beskriva hur fint det är i kogaharna där Axel och jag går genom det fortfarande fuktiga gräset.

Nu fixade jag bilderna i Lisas Mac vilket var ett livsfarligt val. Jag blev kär i denna datorn och det enkla bildprogrammet som gör bilderna precis som jag vill ha dem. Fan med då. Blö. Får börja spara. 

 

 

Ännu en trött kväll... Letar efter några fina kläder att ha på mig i höst, men jag har ingen som helst inspiration... Eller i höst, det är ju faktiskt höst nu. Första september. Mammas födelsedag. Det är något speciellt när hösten kommer. De färgade träden, något som jag som flitig besökare i skogen uppskattar enormt. Allt stickat- halsdukar och tröjor och strumpbyxor. Tända ljus och den varma filten i soffan, där mamma och jag sitter hela kvällarna och följer 80-talsserier. Så härlig den här årstiden är ändå. 

Det känns som igår. Vad tiden går snabbt alltså.

På kanelbullensdag hade vi en fotorunda. Annie hade världens mysigaste halsduk på sig den dagen.

I samma mapp fanns även en fin bild på de båda två. 

I någon annan var det jag i höstkläder.

Och Lisa i min älskade halsduk.

Axel i skogen.

Jag skrattar på en bänk. Ännu en fotorunda. Ebba har tagit bilden.

Vi dammade av en gammal vinylspelare och jag fick äntligen lyssna på skivan jag köpte när Pernilla Andersson var i stan. Vilken upplevelse. 
Anna Ternheim konserten som var så sjukt bra, som sagt.

Lisa och jag träffade våra badtokiga kusiner som inte hann hälsa förrän de hoppade i poolen. Kul för dem... 

Jag var hos farmor och farfar. På dagen åkte vi in till stan där jag äntligen hittade en jordglob. Inte den jag tänkte mig, men passar bra i mitt pennskrin.

Den där fina, fina dagen med två systrar och två underbara barn.

Lisa och jag tog en promenad och Lisa ville lägga ut en bild på sig själv, konstigt nog.

Spontanbio sent på kvällen. Cockpit. Älskar spontana utflykter.

Jag i skogen samma dag.

Någon har Lisa tagit, någon har Emma tagit, och någon har jag tagit.

Inspiration och ljuvliga bilder från här. Nu tar jag mig en kopp te eller något innan jag går och lägger mig. 

Kramar till er! ♥

Det var en fin kväll i söndags. Agnes, Becka och jag hade köpt pizza och tagit med filtar ner till bryggan. Solen gick ner och där satt vi, långt in på småtimmarna. Avslutade en underbar kväll med kvällsdopp och med mig hem hade jag en otroligt minnesvärd dag.

Nu har jag precis ätit min fantastiskt goda yoghurt, egentligen är jag inte stormförtjust i det, men har hittat en laktosfri hallonsort (jag är inte laktosintolerant (lakke) och jag väljer alltid hallon sist av bärsorterna) som mot alla odds är bland det godaste i frukostväg. Med lite solrosfrön och flingor på blir det gudomligt! 

Okej, det var inte meningen att ni skulle få en sådan beskrivning av vad som ligger i mina tallrikar, för jag skulle gå in på att jag ligger och värmer mig under mitt duntäcke med dessa ljuvliga smaker i munnen. Ebba och jag skulle nämligen ta en vanlig promenad. Inget konstigt alls, verkligen. Men den gick på tre timmar istället för en timme. Vi lockades av musik mot en camping, satt på en brygga. Sommarkänslor. Prat som aldrig tar slut, sol som går ner, barn som skrattar, musik som alltid kommer symbolisera sådana stunder. Det är äntligen sommar.

 

Axels och min morgonpromenad gick jag i ballerina skor. Ett väldigt dumt val. Benen, de värkte något så in i efteråt. Men, solen den sken och kameran hängde över axeln. 

 

Jag gick barfota på den grusiga vägen och nu svider det i fötterna.

Det är fint att vara barfota vid solnedgången och att göra glädjeskutt och att ha sommarlov.

Lisa har tagit bilderna två och fem!

Idag var det förvånande lätt! Tack systern min!

Kom ifrån ämnet lite här och ska gå in på en otroligt onödig sak i samband med det jag tidigare skrev, usch, usch, usch, vad jag känner mig hemsk nu, men min kamera, min tusen gånger älskade kamera.

Sedan i fjol har min Nikon D5100 varit ett ständigt måste i min kånken.

Min första systemkamera, underbara färger, lättanvändlig men även något man kan utvecklas med. Vridningsbar skärm och fin att filma med, använder inte den funktionen så mycket, men när jag gör det, fungerar det utmärkt!
Rekommenderar den starkt!

Sist och minst, hehe, en fjärrkontroll. Köpte den för en otroligt billig peng och den fungerar, men inte alltid. Men fyller en enorm funktion, när man plötsligt kan få skärpa vid självpoträtt!

Det var det! Har ni några frågor finns fliken här i sidan -->

Kramar ♥

Otroligt bra till och med. Vi hann utforska en liten del av innerstan och se en mängd pjäser. Jag har fått nya mål och jag önskar så att jag kunde spela så bra teater.

Vi har ätit massor av mat och skrattat och pratat.

Hela gruppen sjöng för mig vid frukosten och vi har spelat så mycket gitarr i bussen att fingrarna ömmade dagar efteråt.

Ni är fina och bra, vännerna mina! ♥