Det oförglömliga ögonblicket var när de sa "nu struntar vi i den moderna tekniken" och kopplade ur gitarren, gick fram till scenkanten utan mickrofoner, och började sjunga. Det var så vackert och så äkta.

När de senare spelade America strömmade tårarna, och Lisa och jag jublade, applåderade och skrek. Underbara underbara kväll. 

Så långt efter alla andra, tänkte jag bara säga att den musik som går på repeat i mina hörlurar just nu är Lars Winnerbäck. Det är som vanligt när jag hittar så bra musik, jag kan inte sluta lyssna. Musik som varje bussresa om morgnarna får ögonen att fuktas och håret på armarna att resa sig. Det är så bra. Så jäkla bra. Och apropå musik, på fredag ska Lisa och jag se F.A.K. Jag får nypa mig i armen. Jag lever i ett rus av musik glädje känns det som. Dessutom: ett av många plus för idag var att vi hade en man på besök i våra musiksalar. Han spelade zumba rytmer på sin gitarr och sjöng som en gud. Det var musikalitet i sin mest fantastiska form. Enkelt och helt klockrent.
 

I bloggen framstår det alltid som att jag lyssnar på First aid kit. Och visst föredrar jag dem i många sammanhang men i hörlurarna är det betydligt mer varierat än så. Idag sökte jag av någon vidunderlig anledning på First aid kit och Simon and Garfunkel, två av mina andra favoritmusiker. Vipps! Kärlek igen. First aid kit överträffar alltid förväntningarna. Varenda, varenda gång. Kan aldrig sluta imponeras. 

Bo Kaspers hjälper mig med allt plugg denna regniga torsdag. Det är väldigt jobbigt och det jag hatar allra mest är den inre stressen, ingen lugn stund i kropp och själ förrän de där förbannade proven är avklarade. Men det är äntligen fredag imorgon. Veckorna går så snabbt nu, tycker ni inte? 
Hoppas ni haft en mumsig kanelbullsdag idag! Eftersom jag inte ska äta kakor eller bullar för tillfället nöjde jag mig med en tallrik kladdkakssmet. Min diet innebär inget godis, inga kakor, förrutom denna älskade kladdkaka. Det gör livet lite godare och plugget lite lättare att genomlida. Ha det bra vänner, puss!

Jag fullkomligt älskar spontana utflykter. En halvtimme innan tåget skulle avgå, bestämde Ebba och jag oss för att åka till Malmö (Mamlö som Ellie säger). Detta var klockan fem. Klockan sju stod vi på Stora torg och in på scen trädde Anna Ternheim. Är fortfarande helt betagen, så jäkla bra var det. Så perfekt. Vi blev som trollbundna av den fantastiska musiken. My God.
Spontan-utflykt när den är som bäst. Det kunde definitivt inte bli en bättre avslutning på sommaren 2012. 

Musik-special om Anna Ternheim. Ett program med en annorlunda och otroligt bra filmning, men framförallt, med underbar musik.

Med First Aid kit också. Kan det bli bättre?

Skrattar åt min inre bild av mig i pösiga jeans, stor huvatröja, med enorma hörlurar för öronen och stå i ett DJ bås någonstans...

För att inte helt sjunka in i min roll som tuff hiphopare lyssnar jag på lite Cornelis, såg filmen idag och har fått smak för hans speciella texter och plockande gitarrfingrar.