Det oförglömliga ögonblicket var när de sa "nu struntar vi i den moderna tekniken" och kopplade ur gitarren, gick fram till scenkanten utan mickrofoner, och började sjunga. Det var så vackert och så äkta.

När de senare spelade America strömmade tårarna, och Lisa och jag jublade, applåderade och skrek. Underbara underbara kväll.