Jag hatar tystnaden här. Jag hatar att jag låter kameran samla damm. Att fotografera är ju fortfarande en av mina absoluta favoritsysselsättningar.

Lovet lider mot sitt slut. En hel vecka utan vare sig plugg till kommande prov eller sidor att läsa på var mycket behövligt. Tiden har kunnat läggas på annat viktigt. Fina vänner. Långa skogspromenader som för stunden sorterar tankarna men inte ändrar det man vill förändra. 
En helande kopp te är vad jag behöver nu, det blir nog den tusende koppen denna veckan, men det ger någon sorts terapi för själen. Mirakulöst nog. Kramar till er.