Ångest över att dagarna går så snabbt. Ångest över att inte ha åstadkommit något vettigare än att gå promenad i kohagar (förövrigt otroligt fint ställe, ska ta med kameran nästa gång!) och kommit hem med en hund som luktar lika illa, handlat till "hajken" och fortsatt vänta på att sommaren ska komma hit. Ebba konstaterade att halva sommarlovet gått, det är mitten av Juli månad och hittills har jag haft en dag på stranden. EN. Hur ska det bli återstoden av tiden? Usch, blir deprimerad bara av att tänka på det. 

Idag fick Lisa vara på bild och boken jag började med idag, The fault in our stars.