Och nu står jag här

Äntligen, äntligen, äntligen.
Ikväll inleddes det som jag (och flera med mig) väntat på hela det mörka och långa vinterhalvåret: Sommarkvällarna.
Vi strosade omkring nere i vad som kallas centrum, där dansbandsmusiken ekade mellan husen och ölflaskorna klirrade. Det var otroligt behagligt och skrattet tycktes aldrig dö ut. Solen gick ner ganska fint, inte jätte jätte jätte vackert, men helt okej. Som helhet var det utmärkt. Underbara känsla!

Vill passa på att tacka för era fina kommentarer, de värmer! (Ann: Åh, det gör vi så gärna så! :))




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Din e-mail, som inte kommer publiceras:

Har du någon blogg?:

Dina ord:

Trackback






RSS 2.0