Vad ska man kalla det?
Jag längtar så till sena sommarkvällar, när det är så fint ute som ikväll. Solen skiner och går sakta ner bakom träden. Skuggorna och det magiska ljuset som knotten svävar i skapar maximal känsla. Känslan av sommar.
Kladdkakan under trädet i parken bakom biblioteket har också bidragit.
Vad har jag gjort för att förtjäna dessa fina människor? Allt framtidsprat, pratet om lovet, pratet om hösten... Vi vet att vi kommer att splittras. Innerst inne, vet vi det. Åh, åh, vad jag kommer sakna dem.
Kommentarer
Trackback
