Jag lever, konstigt nog. Fast jag är mer död än levande. Dagarna går rasande snabbt. Klockan ringer strax efter fem om morgnarna, tåget lämnar staden klockan sju, sedan skola ett par timmar, är hemma vid fyra tiden, går en promenad med Axel, hinner med ett Vänner-avsnitt och sedan teater resten av kvällen. Tackar gudarna för att vi inte kommit igång med läxor och sådant än.... Men nu börjar teatern lida mot sitt slut. Lite vemodigt, men otroligt skönt också. 

Nu har vi rast en halvtimma till, sedan musikteori och så ska jag sjunga en lektion, seeeeen ska jag hem. Hem till Vänner, hem till mitt älskade rum med rosorna i fönstret och hem till min lediga kväll. Underbart. 

Tyvärr har jag inga bilder alls att bjuda er på just nu, provar nämligen datorn vi fick här i skolan alldeles nyss. Riktigt söt liten sak. 

Ha en fortsatt fin dag! Kram kram!