Tusen år och tusen mil
Höstmorgnar är fina. Solen skiner men det är kallt i luften så händerna är nerkörda i jackfickorna. Tar bara ur dem för att krama om Annie som också står och huttrar på perrongen. Väl på det varma tåget är fint att sedan läsa en bra bok och lyssna på Bo Kaspers. Trots tidiga dagar är det inte helt fel att pendla .
Kommentarer
Trackback